Just nu är bebisarna 6,5 veckor gamla. Tiden går fort och dom växer jätte mycket! Är just nu hos Maja http://majjaa.blogspot.com/ så min syster tar hand om dom några dagar :)

Bebisarnas favoritlek är att riva sönder min tapet! Precis som mamma Kiara har lärt dom...

Även att bita i min byrå har blivit en favoritgrej.. Dom går nämligen lösa i mitt rum :)

Häromdagen hittade jag även bitmärken i min gitarr.....

Lägger in en bild när jag kommer hem!

Hejsvejs!

Ojoj, 5,5 veckor är dom redan..

Ninisarna är nu tamare än någonsin. Cherry är som en liten hund, ibland följer han mig, och ibland när jag ropar på honom så kommer han xD Har man en papperstuss i handen, så tar han gärna tag i den och drar, haha :)

Peach börjar lika Cherry faktiskt. Och Kiwi är inte alls så rädd längre som han va i början :D Det roligaste är klart när de ska få pellets på kvällen. De springer runt och gör glädjeskutt, hoppar upp i knät, och lämnar man dörren öppen och går ut, då är det stor chans att Cherry och Peach följer efter xD

Det som jag faktiskt blev förvånad över, är att dom aldrig är i bolådan längre.. Har inte sett dom 1 enda gång sen de kröp ut ur boet..

Bild på Cherry får de bli! :)  

Omg. Imorgon är bebbarna redan 4 veckor! Tiden går så otroligt snabbt...

Har upptäckt att Cherry inte är en kille, utan en tjej! Alltså är dom 2 viltgråa, som även är störst, tjejer. Och chinchillan är en kille :) Litchi, som också va chinchilla, va också en kille..

Saknar Litchi.. det är just nu exakt en vecka sen han dog.. Och jag saknar honom otroligt mycket :(

Kiwi ska antagligen till veterinären på tisdag, om 2 dagar alltså, eftersom det verkar som att något är fel på honom. Han andas väldigt fort, hela tiden. Dessutom är han ofta själv, istället för med sina systrar. Han känns mager också, men går dock upp runt 10 gram om dagen. Just nu väger Kiwi runt 185 gram :)

Imorgon ska jag väga allihopa. Jag vet själv hur svårt det var att ta reda på normalvikt (hittade ingenting alls), så jag kan ju skriva om mina iaf :) Dock kan det vara väldigt olika, eftersom Peach väger mer än dubbelt så mycket som Kiwi :)

Har även bestämt att min syster ska få Peach, och jag behåller Cherry och Kiwi!

Just ja, har fått en kanin till, Freya. Hon är ett riktigt monster! Hon bits, klösas och försöker hoppa iväg hela tiden xD Hon är 16 veckor nu, en tonåring ;)

Bild på fina Kiwi, 20 dygn.    :)

Åh, det känns jobbigt det här. Har undvikit denna sidan. 

Idag är bebbarna 22 dygn. För 2 dagar sen, va min kompis Hillevi här och fotograferade bebbarna. Vi satt i mitt rum hela dagen och myste med dom. Litchi hade gått upp 5 gram på en halvtimme! Asbra, jag var säker på att han skulle överleva. Senare skjutsade vi Hillevi till bussen, och sedan gick jag ut till Jimmy. Han fick duscha när han kom in eftersom vildkaninen Nisse hade pissat på honom. Usch! Jimmy råkade få vatten i näsan och man hörde det när han andades. Satte min mun över hans näsa och fick suga upp vattnet. Det kom en hel del! Sög så hårt jag kunde några gånger och lyckades få ut allt. Tur det, annars skulle han ha fått lunginflammation. Sen torkades han och sattes tillbaka i sin bur. Skulle kolla till bebbarna också. Men när jag öppnar dörren får jag en shock när jag ser att Litchi ligger mitt på golvet, på sidan, som han aldrig gör, med öppna ögon. Jag tar upp honom, jag skakar och tårarna rinner ner när jag känner hur livlös han är. Snabbt går jag ner till köket där mina föräldrar sitter. Med en stor grop i halsen visar jag honom för mamma och hest får jag fram 'Han är död!'

Mamma tar över honom och ger honom till pappa som kollar om han verkligen är död. Jag börjar störtgråta och det är då jag inser hur mycket ont han måste haft. Jag har gråtit i snart 2 dygn, och jag hatar mig själv lika mycket nu, som när jag precis vad jag har gjort. Jag har hindrat honom från att dö, trots hans smärta.

Smärtan jag känner, är outhärdlig. Jag hatar mig själv så sjukt mycket. Jag har förträngt hans smärta för att hålla honom levande.

Det känns så tomt. Allt är tomt. Och han kommer aldrig mer tillbaka. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och göra allt annorlunda. Tårarna rinner nu igen. Jag kommer aldrig glömma honom. Han var mitt allt. SÅ speciell. Jag hatar vad jag har gjort med honom. Hatar att jag inte lät honom dö tidigare eller avlivade honom så han fick slippa smärtan. Jag hatar mig själv. Och jag hatar att han är borta. Det är så tomt utan honom, jag saknar honom något så enormt.  Han har fått svälta ihjäl.

Att ta farväl av honom är det svåraste jag någonsin har gjort.

Jag skulle så gärna vilja byta plats med dig Litchi, det ska du veta.

<3

Rest in peace Litchi. Jag älskar dig, och saknar grymt mycket <3