Åh, det känns jobbigt det här. Har undvikit denna sidan. 

Idag är bebbarna 22 dygn. För 2 dagar sen, va min kompis Hillevi här och fotograferade bebbarna. Vi satt i mitt rum hela dagen och myste med dom. Litchi hade gått upp 5 gram på en halvtimme! Asbra, jag var säker på att han skulle överleva. Senare skjutsade vi Hillevi till bussen, och sedan gick jag ut till Jimmy. Han fick duscha när han kom in eftersom vildkaninen Nisse hade pissat på honom. Usch! Jimmy råkade få vatten i näsan och man hörde det när han andades. Satte min mun över hans näsa och fick suga upp vattnet. Det kom en hel del! Sög så hårt jag kunde några gånger och lyckades få ut allt. Tur det, annars skulle han ha fått lunginflammation. Sen torkades han och sattes tillbaka i sin bur. Skulle kolla till bebbarna också. Men när jag öppnar dörren får jag en shock när jag ser att Litchi ligger mitt på golvet, på sidan, som han aldrig gör, med öppna ögon. Jag tar upp honom, jag skakar och tårarna rinner ner när jag känner hur livlös han är. Snabbt går jag ner till köket där mina föräldrar sitter. Med en stor grop i halsen visar jag honom för mamma och hest får jag fram 'Han är död!'

Mamma tar över honom och ger honom till pappa som kollar om han verkligen är död. Jag börjar störtgråta och det är då jag inser hur mycket ont han måste haft. Jag har gråtit i snart 2 dygn, och jag hatar mig själv lika mycket nu, som när jag precis vad jag har gjort. Jag har hindrat honom från att dö, trots hans smärta.

Smärtan jag känner, är outhärdlig. Jag hatar mig själv så sjukt mycket. Jag har förträngt hans smärta för att hålla honom levande.

Det känns så tomt. Allt är tomt. Och han kommer aldrig mer tillbaka. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och göra allt annorlunda. Tårarna rinner nu igen. Jag kommer aldrig glömma honom. Han var mitt allt. SÅ speciell. Jag hatar vad jag har gjort med honom. Hatar att jag inte lät honom dö tidigare eller avlivade honom så han fick slippa smärtan. Jag hatar mig själv. Och jag hatar att han är borta. Det är så tomt utan honom, jag saknar honom något så enormt.  Han har fått svälta ihjäl.

Att ta farväl av honom är det svåraste jag någonsin har gjort.

Jag skulle så gärna vilja byta plats med dig Litchi, det ska du veta.

<3

Rest in peace Litchi. Jag älskar dig, och saknar grymt mycket <3